Under andra världskriget fi ck mänskligheten bevittna ett tydligt exempel på hur naturvetenskap kan påverka samhällsutvecklingen. År 1938 fl ydde kärnfysikern och judinnan Lise Meitner från Berlin till Sverige. Innan fl ykten hade hon arbetat i ett forskarlag där kemisten Otto Hahn deltog. På Meitners initiativ hade de studerat vad som händer när uran bestrålas med neutroner. När Meitner kommit till Sverige rapporterade Hahn resultat från ett av experimenten. Meitner tolkade resultatet och insåg att urankärnor klövs när de träffades av neutroner, samtidigt som stora mängder energi frigjordes. Denna upptäckt låg senare till grund för utvecklingen av såväl kärnvapen som kärnkraftverk. År 1944 fi ck Otto Hahn ensam ta emot Nobelpriset för upptäckten av kärnklyvningen, medan Lise Meitners betydelse för denna forskning hamnade i skuggan.
Tyskarna fi ck inte fram några kärnvapen. Det blev istället USA som fällde de första atombomberna. Detta inträffade i Japan år 1945, alltså under krigets slutskede. Den 6/8 fälldes bomben "Little boy" över Hiroshima och den 9/8 fälldes bomben "Fat man" över Nagasaki. De båda städerna lades i ruiner och minst 100 000 människor dog direkt i samband med bombningarna. I efterhand dog betydligt fl er till följd av strålskador. Människor i hela världen blev förskräckta när det stod klart vilken enorm sprängkraft dessa fruktansvärda vapen hade. Kärnvapen blev en viktig faktor i den politiska maktbalansen.

Atombomberna som fälldes över Japan 1945 kallades "Fat man " (överst) och "Little boy".
En atom har en kärna som består av protoner och neutroner (se sidan 11). Om en atomkärna i ämnet uran träffas av en fri neutron, kan atomkärnan klyvas till mindre kärnor. Samtidigt frigörs mycket energi samt 2 – 3 neutroner som "blir över". Dessa neutroner kan i sin tur klyva andra urankärnor. På så sätt uppstår en kedjereaktion. I atombomber sker detta okontrollerat och snabbt. I kärnkraftverk kan man bromsa kedjereaktionerna och utvinna energin i önskad takt.
